Romanen som vann Augustpriset

2017-02-01T08:38:49+00:00 Av |

Jag hade inte tänkt läsa den först, för titeln De polyglotta älskarna avskräckte mig. Men så läste min vän och kollega Karin, och eftersom jag litar på henne så vågade jag också. Och vilken tur det var! För Lina Wolffs roman är lättläst, tänkvärd, rolig, annorlunda och helt i en klass för sig. Jag förstår verkligen att den vann Augustpriset!  Så nu vill jag tipsa alla om att läsa den här härliga boken.

Den slinker ner på några kvällar, men stannar kvar länge efteråt. Inte alls komplicerad men klurig och kul. Det är sällan jag känner mig överraskad av en bok nuförtiden, men här hade jag ingen aning om hur berättelsen skulle utveckla sig, eller hur det skulle gå för Ellinor som sätter in en kontaktannons där hon söker ”en öm, men inte alltför öm, man”.

Den hon får på kroken är författaren Max, som visar sig vara en rejält komplicerad man. Men det stannar inte där, för berättelsen rör sig över världen och innehåller ingredienser som italiensk överklass, en skärgårdsö, en stalker i trädgården och en blind och synsk kvinna. Det är helt enkelt ett äventyr du inte vill missa!

Ferrantefebern fortsätter

2017-02-03T12:58:28+00:00 Av |

Jag tillhör helt klart skaran som drabbats av Ferrantefebern och utsikterna för snabbt tillfriskanande ser inte bra ut för min del. Har precis läst klart den tredje delen – Den som stannar, den som går – och även om jag älskat både del 1 (Min fantastiska väninna) och del 2 (Hennes nya namn) så tyckte jag den här var ännu lite bättre.

Men det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör dem så bra och jag kan faktiskt förstå dem som inte gillar Ferrante. För på ett sätt är det ganska lågsamma böcker utan någon direkt action, men jag har totalt förälskat mig i Lilas och Elenas och alla runt omkring dem, och vill bara komma framåt i deras liv så snabbt det bara går för att se vad som kommer hända och hur deras vänskap åker berg-och-dal-bana om vartannat.
Om det finns några kvar där ute som inte läst någon av Ferrantes böcker om Lila och Elena och deras liv i Neapel än, så rekommenderar jag er verkligen att åtminstone läsa den första. Min gissning är ändå att ni kommer fastna och kasta er snabbt över nästa del. 🙂

I och med att denna nu är utläst så bockar jag även av punkt 8 i Kaosutmaningen 2017 – En bok från Europa (inte Sverige).

Näst på tur i Att läsa-högen ligger en riktigt spännande bok, nämligen den helsvarta boken i mitten av högen. Ett förhandsexemplar av Jonas Bonniers Helikopterrånet, som vi fick på en författarpresentation förra veckan.

Snart utanför ditt fönster…

2017-01-20T12:11:32+00:00 Av |

Vill du ha en bok att prata om med andra? Då ska du läsa relationsromanen Berättelse om ett äktenskap. När jag läste den tvingade jag en kompis att läsa den samtidigt så att jag skulle få diskutera den med henne.

Vi ringde varandra flera gånger om dan under den här perioden och skrikpratade irriterat om paret med det ”perfekta äktenskapet” som oavbrutet jämför sig med andra par samtidigt som de är på väg mot den oundvikliga kraschen. Den är tankeväckande, trovärdig och uppslukande. ALLA som har läst den vill prata om den. Så om du söker en bokcirkelbok slår jag ett slag för Gulliksens föredömligt korta 170-sidiga roman.

Andra favoritböcker jag tvingade vänner att läsa förra året:
Århundradet kärlekssaga av Märta Tikkanen (blir TOKIG på ärkesvinet Henrik Tikkanen)
Glöm mig av Alex Schulman (smärtsam skildring av beroende och medberoende)
Kom och skratta åt lilleputt av Thorsten Flinck (intressant på många plan, läste oavbrutet)

Märker nu att min tvångslista uteslutande gäller böcker med en sann historia i botten. Min kollega Helena ställde frågan i ett tidigare blogginlägg vad ens boksmak säger om ens personlighet. Ska jag svara sanningsenligt på den frågan får jag nog – högst motvilligt – erkänna att jag är en obotligt nyfiken (obehaglig?) typ som vill kika in bakom din gardin.

Överraskad av Hela Härligheten

2017-01-17T07:33:57+00:00 Av |

Man älskar ju när man blir riktigt positivt överraskad av en bok! Så som jag blev när jag läste Hela Härligheten av Margaret Mazzantini.

De allra flesta böcker jag läser, läser jag för att jag har hört eller läst något (eller mycket) om dem. Det är såklart ofta nyutkomna böcker som är aktuella i klubbens sortiment eller böcker som någon av mina kollegor eller vänner rekommenderat. Med andra ord har jag ju ofta ganska höga förväntningar på böckerna då, eller i alla fall en tydligt bild för mig själv varför jag vill läsa dem. Men sen ibland så kommer det in någon bok ”från vänster” som jag inte vet någonting om eller har några förväntningar på. Hela Härligheten var precis en sån bok och jösses var positivt överraskad jag blev!

Den handlar om två pojkar som växer upp i samma hus i centrala Rom, den ena i en borgerlig miljö och den andra pojken bor i portvaktsbostaden på gatuplan. Mot alla odds så utvecklar pojkarna en kärleksfull vänskap som under tonåren leder till sexuell attraktion. Allt blir plötsligt väldigt komplicerat. De drar sig undan från varandra och lever under många år konventionella familjeliv i olika länder. Men så träffas de igen som vuxna och upptäcker att åtrån och kärleken från tonåren finns kvar och deras relation blommar upp på nytt, än starkare. Självklart leder det till stora komplikationerna när de försöker leva ut kärleken och samtidigt bevara sina respektive familjeliv med fruar och barn.

Hela Härligheten är en berättelse som skiljer sig från de flesta andra kärlekshistorier jag läst och skriven med ett väldigt bra och lite speciellt språk. Helt klart en bok som rekommenderas!

Längtar du efter kärlek och lyckliga slut?

2017-01-16T09:46:56+00:00 Av |

Låt dig svepas med av ångande passion, missförstånd, omöjlig kärlek och intriger. En man och en kvinna, olika som dag och natt, som ödet för samman – igen och igen.  Och även om du vet att det kommer att bli de två så är vägen dit är inte alltid rak… Dröm dig bort en stund – njut av romance-drottningen Simona Ahrnstedts böcker: En enda natt, En enda hemlighet och En enda risk.

Och det är inte bara innehållet som förför – jag tycker att omslagen är oerhört vackra!

Stora små lögner

2017-01-11T16:11:16+00:00 Av |

I helgen läste jag klart Stora små lögner av Liane Moriarty och jag måste säga att jag gillade den. Mycket.
Tycker om hur hon på ett skickligt sätt sakta, sakta bygger upp historien och att man genom hela boken anar vad som hänt men ändå inte riktigt förstår hur och varför. Redan på baksidestexten förstår man att någon dör och det är till stor del det som historien kretsar kring, men inte förens det bara är omkring 50 sidor kvar av boken så förstår man vem det är som faktiskt dog. Smart grepp av författaren för det gör boken smått omöjlig att lägga ifrån sig. 🙂

Nu har jag dock kastat mig vidare från Moriartys moderna Australien in i Ferrantes och 70-talets Italien, och läser tredje delen i Neapelserien – Den som stannar, den som går, som ni skymtar där under. Efter första och andra delen i serien är det ingen överdrift att säga att jag har stora förväntningar på den här.

Romankaraktären jag vill ha som vän

2017-01-09T08:35:19+00:00 Av |

Den fyrtioåriga konstprofessorn Karolina i Therese Bohmans senaste roman, Aftonland som nominerades till Augustpriset i höstas – går rakt in i mitt hjärta. Förutom att jag gillar hennes tankar om livet så är hon så hjärtskärande ensam att jag anmäler mig som jourhavande vän på direkten.

Efter att ha brutit upp från ett långt förhållande lever hon ett planlöst liv i Stockholm, utan vänner men med god aptit på sex. Det är den lusten som leder henne in i en farlig relation med en mycket yngre man, som dessutom är hennes doktorand. Frågan är bara om hon tänder mest på doktorandens snygga yttre, eller på hans nya fynd i konstvärlden.

Therese Bohman

För det här är faktiskt något så ovanligt som en bok som kommer få dig att googla konst – och tycka att det är sexigt. Jag blev till och med tvungen att besöka Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm för att stilla min nyfikenhet och få se tavlan som sätter igång det erotiska spelet: Skogstemplet av J.A.G Acke.

Skogstempel av J.A.G. Acke

Men även om du inte är det minsta konstintresserad så är Aftonland en riktigt bra berättelse om kärlek, makt och sökande efter mening med livet. Och så fick jag ju en låtsasvän på köpet.

 

 

 

Nette – det här är jag

2017-02-03T10:32:57+00:00 Av |

Jag är Art Director på Bonniers Bokklubbar.

Ibland promenerar jag från Tekniska högskolan till Sveavägen där Bonniers ligger. I lugn och ro går jag där och funderar på hur jag till exempel ska formge en presentation i Bokspegeln. Det är ofta då jag kommer på någon ny kreativ lösning eller idé. Det är vad jag kallar arbetsglädje och vardagslycka – att få jobba med det jag är intresserad av och tycker om – form och böcker.

Sen jag var liten har jag skapat och målat. Allt från konstverk av trädgrenar och stenar till målningar på konstskolan.

Sen jag var liten har jag läst böcker – många böcker. Jag har högvis med böcker hemma och hur jag än sorterar och ger bort – så blir det alltid nya högar med böcker på golvet eller sängbordet.

Jag läser gärna fängslande historiska romaner av författare som till exempel: Maria Gustavsdotter, Isabel Allende, Tamara McKinleyAnthony Doerr och Elizabeth Gilbert.

Nu under juldagarna sträckläste jag Tamara McKinleys släktsaga och trilogi om nybyggarna i Australien som börjar år 1768. Bra underhållning samtidigt som det är en lektion i Australiens historia. Som Tamara skriver i inledningen till Landet bortom haven; ”Det här är en roman och bör inte betraktas som något annat, men jag har ändå försökt beskriva upptäckten av Australien så historiskt riktigt som möjlig.” Härlig historisk läsning!

Böcker som engagerar och berör, intresserar mig nästan mest. Några författare som kan få mig att känna både glädje och sorg är  Joyce Carol Oates, Elena Ferrante, Khaled Hosseini, Anna Gavalda, Donna Tart och Åsne Seierstad.

Mina två absoluta favoritböcker, fortfarande, som jag gärna kan läsa om och om igen är Skära för sten av Abraham Verghese och Tillsammans är vi mindre ensamma av Anna Gavalda.

Vilka är dina favoritböcker?

Årets bästa bok?

2017-01-03T10:13:15+00:00 Av |

Nu i januari börjar arbetet med att nominera Årets Bok 2017 för oss bokklubbsredaktörer. Men självklart har vi redan tänkt massor på vilka böcker som är våra personliga favoriter, och jag skulle vilja tipsa om en av dem. Ett litet liv av Hanya Yanagihara påminner om Donna Tartts Steglitsan eftersom båda till stor del utspelar sig i New York och tar dig med in i en värld befolkad av personer som känns lika levande som om du mött dem i verkligheten.

Låt dig inte skrämmas av omslaget. Du kommer förstå det när du läser.

I Ett litet liv får du träffa den godhjärtade och vackra skådespelaren Willem, den egoistiska konstnären JB som målar av sina vänner i hemlighet, den osäkra arkitekten Malcolm och så Jude. Älskansvärda Jude som har varit med om något så fasansfullt i sin barndom att han kanske inte kan leva med det.

Det romanen tycks fråga är: Hur mycket ondska tål en människa utan att gå under? Spelar det någon roll om resten av livet blir en succé med karriär, drömmar som slår in och den sorts kärlek som de flesta av oss bara kan drömma om? Vi får inget entydigt svar. Det vi istället får är en känslomässig dal-och-berg-bana som levererar en av årets starkaste läsupplevelser. Bered dig på att få uppleva både den vackraste godhet och vänskap (som kommer få dig att gråta för att det är så fint och för att du blir lycklig av tanken på att det finns sådana människor) och mörkaste ondska (som kommer få dig att gråta för att det är så hemskt och för att du blir arg över att det får finnas sådana människor). Jag kan inte tänka mig en bättre bok att börja det nya året med!