Helgens läsning var allt annat än munter läsning. Men ack så viktigt läsning.

I Frågor jag fått om Förintelsen har Hédi Fried samlat några av alla de frågor hon fått genom åren när hon rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen och sina egna pesonliga erfarenheter av tiden som fånge i koncentrationsläger under Andra världskriget.
Det är frågor om både stort och smått, högt och lågt; Var man hungrig hela tiden? Drömde ni på nätterna? Varför hatade Hitler judarna? Vad är det värsta du varit med om? Jublade du när ni befriades? Fanns det snälla SS-soldater?

Det här är som sagt allt annat än munter läsning men ändå så läsvärd. Och det är nästan omöjligt att läsa vissa av Hédis svar på frågorna och resonemang i boken utan att dra paralleller till vad som händer i världen idag. Man känner sig skrämd. Båda ev de fruktasnvärda saker som skedde men också av likheterna med det som sker runt omkring oss här och nu.

Det här är en kort enkel bok som inte tar mer än 1-2 timmar att läsa så jag vågar mig faktiskt på att säga att alla borde läsa den. För, som det står på bokens baksida: ”Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att uppreda historiens övergrepp”.