När jag vaknade dagen efter att Olof Palme skjutits till döds den 28 februari 1986 minns jag att jag mest var besviken för att alla (2) diskoteken i Borås hölls stängda. Det var lördag, jag var 20 år och Borås var centrum i mitt liv. Samtidigt vaknar en 17-årig flicka upp i en gillestuga i Södertälje – hon har under natten försökt att rädda Olof Palmes liv och hennes liv blir sig aldrig likt igen.

I 30 år av tystnad  berättar Anna Hage sin version och på sitt sätt utan att bli avbruten. Jag sträckläser boken, gråter i bland och tänker på hur en tillfällighet och osjälvisk handling kan forma ens liv. Jag läser om en 17-åring som utsätts för journalister, rättegångar och förhör – utan stöd från vuxenvärlden. Det enda hon gjorde var att försöka rädda en främlings liv… Jag tittar på min dotter, nyss fylla 18 år, fortfarande en bekymmerslös tonåring och jag inser hur brutalt ung och sårbar 17-åriga Anna var.

Tack Anna för att du berättar din historia!