Jag tillhör helt klart skaran som drabbats av Ferrantefebern och utsikterna för snabbt tillfriskanande ser inte bra ut för min del. Har precis läst klart den tredje delen – Den som stannar, den som går – och även om jag älskat både del 1 (Min fantastiska väninna) och del 2 (Hennes nya namn) så tyckte jag den här var ännu lite bättre.

Men det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör dem så bra och jag kan faktiskt förstå dem som inte gillar Ferrante. För på ett sätt är det ganska lågsamma böcker utan någon direkt action, men jag har totalt förälskat mig i Lilas och Elenas och alla runt omkring dem, och vill bara komma framåt i deras liv så snabbt det bara går för att se vad som kommer hända och hur deras vänskap åker berg-och-dal-bana om vartannat.
Om det finns några kvar där ute som inte läst någon av Ferrantes böcker om Lila och Elena och deras liv i Neapel än, så rekommenderar jag er verkligen att åtminstone läsa den första. Min gissning är ändå att ni kommer fastna och kasta er snabbt över nästa del. 🙂

I och med att denna nu är utläst så bockar jag även av punkt 8 i Kaosutmaningen 2017 – En bok från Europa (inte Sverige).

Näst på tur i Att läsa-högen ligger en riktigt spännande bok, nämligen den helsvarta boken i mitten av högen. Ett förhandsexemplar av Jonas Bonniers Helikopterrånet, som vi fick på en författarpresentation förra veckan.