Jag hade inte tänkt läsa den först, för titeln De polyglotta älskarna avskräckte mig. Men så läste min vän och kollega Karin, och eftersom jag litar på henne så vågade jag också. Och vilken tur det var! För Lina Wolffs roman är lättläst, tänkvärd, rolig, annorlunda och helt i en klass för sig. Jag förstår verkligen att den vann Augustpriset!  Så nu vill jag tipsa alla om att läsa den här härliga boken.

Den slinker ner på några kvällar, men stannar kvar länge efteråt. Inte alls komplicerad men klurig och kul. Det är sällan jag känner mig överraskad av en bok nuförtiden, men här hade jag ingen aning om hur berättelsen skulle utveckla sig, eller hur det skulle gå för Ellinor som sätter in en kontaktannons där hon söker ”en öm, men inte alltför öm, man”.

Den hon får på kroken är författaren Max, som visar sig vara en rejält komplicerad man. Men det stannar inte där, för berättelsen rör sig över världen och innehåller ingredienser som italiensk överklass, en skärgårdsö, en stalker i trädgården och en blind och synsk kvinna. Det är helt enkelt ett äventyr du inte vill missa!