Hon var bara 17 år…

2018-02-08T09:14:30+00:00 Av |

När jag vaknade dagen efter att Olof Palme skjutits till döds den 28 februari 1986 minns jag att jag mest var besviken för att alla (2) diskoteken i Borås hölls stängda. Det var lördag, jag var 20 år och Borås var centrum i mitt liv. Samtidigt vaknar en 17-årig flicka upp i en gillestuga i Södertälje – hon har under natten försökt att rädda Olof Palmes liv och hennes liv blir sig aldrig likt igen.

I 30 år av tystnad  berättar Anna Hage sin version och på sitt sätt utan att bli avbruten. Jag sträckläser boken, gråter i bland och tänker på hur en tillfällighet och osjälvisk handling kan forma ens liv. Jag läser om en 17-åring som utsätts för journalister, rättegångar och förhör – utan stöd från vuxenvärlden. Det enda hon gjorde var att försöka rädda en främlings liv… Jag tittar på min dotter, nyss fylla 18 år, fortfarande en bekymmerslös tonåring och jag inser hur brutalt ung och sårbar 17-åriga Anna var.

Tack Anna för att du berättar din historia!


 

 

En bok alla borde läsa

2017-02-06T11:25:41+00:00 Av |

Helgens läsning var allt annat än munter läsning. Men ack så viktigt läsning.

I Frågor jag fått om Förintelsen har Hédi Fried samlat några av alla de frågor hon fått genom åren när hon rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen och sina egna pesonliga erfarenheter av tiden som fånge i koncentrationsläger under Andra världskriget.
Det är frågor om både stort och smått, högt och lågt; Var man hungrig hela tiden? Drömde ni på nätterna? Varför hatade Hitler judarna? Vad är det värsta du varit med om? Jublade du när ni befriades? Fanns det snälla SS-soldater?

Det här är som sagt allt annat än munter läsning men ändå så läsvärd. Och det är nästan omöjligt att läsa vissa av Hédis svar på frågorna och resonemang i boken utan att dra paralleller till vad som händer i världen idag. Man känner sig skrämd. Båda ev de fruktasnvärda saker som skedde men också av likheterna med det som sker runt omkring oss här och nu.

Det här är en kort enkel bok som inte tar mer än 1-2 timmar att läsa så jag vågar mig faktiskt på att säga att alla borde läsa den. För, som det står på bokens baksida: ”Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att uppreda historiens övergrepp”.

Boken som knäckte mig!

2017-01-31T15:44:03+00:00 Av |

Jag läste den över en kväll och sen kunde jag inte sova. Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen är boken som kör sin läsare i en känslomässig torktumlare. Här möter vi ett lyckligt gift par. Eller de verkar i alla fall lyckliga, ända tills hon en dag möter en annan man och blir förälskad.

Det är egentligen en banal historia men skriven på ett sätt som får den att kännas helt egen och ny. Det gör ont rakt in i hjärtat och lämnar mig med en känsla av att allt som är värdefullt kan gå förlorat på ett ögonblick. Kärlek kan helt enkelt göra väldigt ont. Men det hindrar oss ju inte från att försöka …

Läs bara Berättelse om ett äktenskap innan du kastar dig in i nästa förälskelse! 

Årets bästa bok?

2017-01-03T10:13:15+00:00 Av |

Nu i januari börjar arbetet med att nominera Årets Bok 2017 för oss bokklubbsredaktörer. Men självklart har vi redan tänkt massor på vilka böcker som är våra personliga favoriter, och jag skulle vilja tipsa om en av dem. Ett litet liv av Hanya Yanagihara påminner om Donna Tartts Steglitsan eftersom båda till stor del utspelar sig i New York och tar dig med in i en värld befolkad av personer som känns lika levande som om du mött dem i verkligheten.

Låt dig inte skrämmas av omslaget. Du kommer förstå det när du läser.

I Ett litet liv får du träffa den godhjärtade och vackra skådespelaren Willem, den egoistiska konstnären JB som målar av sina vänner i hemlighet, den osäkra arkitekten Malcolm och så Jude. Älskansvärda Jude som har varit med om något så fasansfullt i sin barndom att han kanske inte kan leva med det.

Det romanen tycks fråga är: Hur mycket ondska tål en människa utan att gå under? Spelar det någon roll om resten av livet blir en succé med karriär, drömmar som slår in och den sorts kärlek som de flesta av oss bara kan drömma om? Vi får inget entydigt svar. Det vi istället får är en känslomässig dal-och-berg-bana som levererar en av årets starkaste läsupplevelser. Bered dig på att få uppleva både den vackraste godhet och vänskap (som kommer få dig att gråta för att det är så fint och för att du blir lycklig av tanken på att det finns sådana människor) och mörkaste ondska (som kommer få dig att gråta för att det är så hemskt och för att du blir arg över att det får finnas sådana människor). Jag kan inte tänka mig en bättre bok att börja det nya året med!

 

 

Helena – det här är jag

2017-01-02T15:08:52+00:00 Av |

”Säg mig vilken din bästa bok är, och jag ska säga dig vem du är.” Den tanken kan dyka upp i mitt huvud när jag möter nya människor. När de får höra vad jag jobbar med är det ofta som att öppna en dörr. Många vill prata om böcker och berättar gärna vad de själva tycker om att läsa. Men tänk om de visste hur mycket de avslöjar genom sin boksmak! För i mina ögon är det ett betydligt säkrare sätt att pejla in en människas personlighet än, låt oss säga, stjärntecken.

Ta till exempel en person (oftast man) som bara läser hårdkokta deckare och allt av Jan Guillou och Leif G.W. Persson. Jag skulle sätta honom i facket ”karlakarl”. Eller en person (ofta kvinna) som älskar till exempel Jan-Philipp Sendkers eller Nora Roberts romaner. Jag skulle tro att hon gillar att drömma sig bort.

Nu tänker du kanske att det är fördomsfullt, och det har du helt rätt i. För boksmak säger såklart inte allt om en person, den ger bara en hint, och ibland handlar det nog mer om vem vi vill vara än den vi verkligen är. Jag har mött boksnobbar som bara verkar vilja skapa ett personligt varumärke genom att droppa namnen på obskyra ryska poeter.

Vad läser jag då – och vad säger det om mig? Till att börja med kan man misstänka att jag är lite sexistisk, för när jag väljer själv så läser jag helst böcker av kvinnliga författare. I mina bokhögar finns böcker av bland andra Barbara Voors, Tove Jansson, Märta Tikkanen, Siri Hustvedt, Anna Gavalda, Donna Tartt och Elena Ferrante.

Vid en närmare inspektion av min bokhylla skulle du nog också börja ana att jag vill bli berörd. Antingen av berättelser som får tårarna att rinna, som Ett litet liv av Hanya Yanagihara, eller av böcker som gör så att tankarna spinner loss, som Therese Bohmans Aftonland och Lina Wolffs De polyglotta älskarna. Jag går också igång på snyggt formulerade meningar som ger rysningar av välbehag (Donna Tartt är bra på det), och jag säger aldrig nej till en riktigt god läsupplevelse, som Elena Ferrantes Neapel-serie.

Nu vet du lite mer om mig. Jag kan också berätta att jag är redaktionsansvarig för Månadens Bok, vilket jag tror är ett av världens roligaste jobb. När jag inte läser eller skriver så älskar jag att resa (snart bär det av till Kalifornien), träffa nära och kära eller gosa med min katt Saga, som självklart heter så för att jag gillar sagor.

Berätta gärna vad du själv läser!