Ett slut och avsked

2017-07-12T06:52:43+00:00 Av |

Fjärde och sista boken om Elena och Lila utläst och lagd på hyllan. Känns lite tomt ändå. Som att lämna ett helt gäng kära och nära vänner bakom sig för aldrig återses igen.

Gissar att det är ytterst få (om ens någon) som missat Ferrante-febern som rått i världen en under en lång tid nu, men trots det är ni ju säkert ett gäng fortfarande som inte läst böckerna. Och till er kan jag bara säga: ”Ba´gör´t!”. Nu finns ju som sagt alla fyra ute på svenska och ni kan bara slå er ner i solstolen och låta er sugas in i Elena Grecos och Lina Cerullos innehållsrika, fascinerande och stundtals våldsamma livsöden och relationer. Ni kommer inte bli besvikna.

När en bra bok tar slut … Del 4?

2017-02-08T08:48:03+00:00 Av |

Ibland kan det kännas lite tomt när en riktigt bra bok tar slut. En bok man längtar efter att läsa varje kväll och en bok som blir en del av vardagen.

Så känns det nu när jag läser den sista sidan i Den som stannar, den som går. Del tre i Elena Ferrantes romansvit om de italienska väninnorna Elena och Lila. Nu vuxna kvinnor som har lämnat barndomen bakom sig. Båda kämpar med familjeproblem och politiska frågor som förändrar deras liv i Italien under 70-talet. Men vänskapen mellan Elena och Lila växer sig starkare igen.

En bok som kräver all min uppmärksamhet och koll på alla personer runt kvinnorna. Som tur är så börjar boken med en lista med namn och vilken familj de tillhör. Det som håller mig kvar i läsningen är just vänskapen mellan Elena och Lila – hur den pendlar mellan konkurrens och behov av att hjälpa varandra. En både utmanande och varm vänskap.

Men hur ska det sluta? När kommer den sista boken – del 4? Enligt uppgifter från förlaget så ska den komma på svenska i oktober.

Så det är bara att vänta och vänta …

Ferrantefebern fortsätter

2017-02-03T12:58:28+00:00 Av |

Jag tillhör helt klart skaran som drabbats av Ferrantefebern och utsikterna för snabbt tillfriskanande ser inte bra ut för min del. Har precis läst klart den tredje delen – Den som stannar, den som går – och även om jag älskat både del 1 (Min fantastiska väninna) och del 2 (Hennes nya namn) så tyckte jag den här var ännu lite bättre.

Men det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör dem så bra och jag kan faktiskt förstå dem som inte gillar Ferrante. För på ett sätt är det ganska lågsamma böcker utan någon direkt action, men jag har totalt förälskat mig i Lilas och Elenas och alla runt omkring dem, och vill bara komma framåt i deras liv så snabbt det bara går för att se vad som kommer hända och hur deras vänskap åker berg-och-dal-bana om vartannat.
Om det finns några kvar där ute som inte läst någon av Ferrantes böcker om Lila och Elena och deras liv i Neapel än, så rekommenderar jag er verkligen att åtminstone läsa den första. Min gissning är ändå att ni kommer fastna och kasta er snabbt över nästa del. 🙂

I och med att denna nu är utläst så bockar jag även av punkt 8 i Kaosutmaningen 2017 – En bok från Europa (inte Sverige).

Näst på tur i Att läsa-högen ligger en riktigt spännande bok, nämligen den helsvarta boken i mitten av högen. Ett förhandsexemplar av Jonas Bonniers Helikopterrånet, som vi fick på en författarpresentation förra veckan.

Stora små lögner

2017-01-11T16:11:16+00:00 Av |

I helgen läste jag klart Stora små lögner av Liane Moriarty och jag måste säga att jag gillade den. Mycket.
Tycker om hur hon på ett skickligt sätt sakta, sakta bygger upp historien och att man genom hela boken anar vad som hänt men ändå inte riktigt förstår hur och varför. Redan på baksidestexten förstår man att någon dör och det är till stor del det som historien kretsar kring, men inte förens det bara är omkring 50 sidor kvar av boken så förstår man vem det är som faktiskt dog. Smart grepp av författaren för det gör boken smått omöjlig att lägga ifrån sig. 🙂

Nu har jag dock kastat mig vidare från Moriartys moderna Australien in i Ferrantes och 70-talets Italien, och läser tredje delen i Neapelserien – Den som stannar, den som går, som ni skymtar där under. Efter första och andra delen i serien är det ingen överdrift att säga att jag har stora förväntningar på den här.