Höstepos

2017-08-22T12:54:02+00:00 Av |

Inför att tredje delen i Katedralserien av Ken Follett kommer ut (håll utkik i kommande nummer av din medlemstidning!) har jag satt tänderna i dessa riktiga medeltids-tegelstenar. Del 1 och 2 – Svärdet och spiran (från 1989) och En värld utan slut är 1077 respektive 1204 sidor, perfekt för den som gillar riktig långläsning. Det är nästan så att man skulle kunna bygga en egen katedral av dem!

Del 1 har jag just börjat med och gissar att jag kommer ha läsning hela hösten … så vi hörs väl igen någon gång nästa år?! 😉

I midnattssolen och vargavinterns land år 1717…

2017-02-17T16:10:07+00:00 Av |

Min man är från Norrbotten och jag har varit på besök där dagar då termometern har visat minus 30 grader. Man är inte så kaxig då. En mycket kall nyårsdag för några år sedan åkte vi bil från Kåbdalis till Boden. Det snöade lappvantar (decimeterstora flingor) och bilen krånglade. Jag kan säga att vi andades ut när vi till slut nådde civilisationen.

I midnattssolens timme

I Cecilia Ekbäcks första spänningsroman, I vargavinterns land, är året 1717 när Maja och hennes man och två döttrar kommer vandrande till Svartåsen. De bosätter sig i en stuga i skogen som ligger ganska långt från byn. Där ska de samsas med andra nybyggare och samer. En dag finner flickorna en död man i skogen …

Cecilia är mycket bra på att bygga upp den spännande historien om livet på 1700-talet i Lappland som är både fattigt och hårt. Det jag minns speciellt från I vargavinterns land är när en av flickorna ska åka skidor för att få hjälp av samerna och det är mycket kallt ute. Hon kämpar sig fram igenom skogen i mörkret och förfryser sin ena fot. Allt för att rädda sin familj. Så spännande!

Nu har jag precis börjat läsa I midnattssolen timme. Året är nu 1856. Tre personer har blivit mördade i en prästgård. Mineralogen Magnus Stille åker med ångbåten från Stockholm till Luleå och vidare till Svartåsen. Med sig har han en ung kvinna som har blivit bortskickad av sin far.

Kan historisk spänning bli mycket bättre än så här?

Titta på filmen där Cecilia Ekbäck berättar om hur det var att skriva I Midnattssolens timme, här.

Jag ser fram emot att sätta mig i läsfåtöljen i helgen med en kopp te och läsa vidare!

Trevlig helg!

 

Jag får läsa manus!

2017-01-31T13:31:58+00:00 Av |

Så himla kul att jag, innan våra redaktörer ska ta beslut om denna bok så småningom ska presenteras i Bokspegeln, får chansen att läsa den och kanske till och med få tycka till 🙂

Boken jag ska få tjuvkika i är en historisk roman om drottning Kristina och hennes till synes nästan omöjliga roll som en kvinnlig kung på 1600-talet. Eventuellt kan boken till och med lära mig något om vår historia… jag är full av nyfikenhet.

 

Nette – det här är jag

2017-02-03T10:32:57+00:00 Av |

Jag är Art Director på Bonniers Bokklubbar.

Ibland promenerar jag från Tekniska högskolan till Sveavägen där Bonniers ligger. I lugn och ro går jag där och funderar på hur jag till exempel ska formge en presentation i Bokspegeln. Det är ofta då jag kommer på någon ny kreativ lösning eller idé. Det är vad jag kallar arbetsglädje och vardagslycka – att få jobba med det jag är intresserad av och tycker om – form och böcker.

Sen jag var liten har jag skapat och målat. Allt från konstverk av trädgrenar och stenar till målningar på konstskolan.

Sen jag var liten har jag läst böcker – många böcker. Jag har högvis med böcker hemma och hur jag än sorterar och ger bort – så blir det alltid nya högar med böcker på golvet eller sängbordet.

Jag läser gärna fängslande historiska romaner av författare som till exempel: Maria Gustavsdotter, Isabel Allende, Tamara McKinleyAnthony Doerr och Elizabeth Gilbert.

Nu under juldagarna sträckläste jag Tamara McKinleys släktsaga och trilogi om nybyggarna i Australien som börjar år 1768. Bra underhållning samtidigt som det är en lektion i Australiens historia. Som Tamara skriver i inledningen till Landet bortom haven; ”Det här är en roman och bör inte betraktas som något annat, men jag har ändå försökt beskriva upptäckten av Australien så historiskt riktigt som möjlig.” Härlig historisk läsning!

Böcker som engagerar och berör, intresserar mig nästan mest. Några författare som kan få mig att känna både glädje och sorg är  Joyce Carol Oates, Elena Ferrante, Khaled Hosseini, Anna Gavalda, Donna Tart och Åsne Seierstad.

Mina två absoluta favoritböcker, fortfarande, som jag gärna kan läsa om och om igen är Skära för sten av Abraham Verghese och Tillsammans är vi mindre ensamma av Anna Gavalda.

Vilka är dina favoritböcker?