Nette – det här är jag

2017-02-03T10:32:57+00:00 Av |

Jag är Art Director på Bonniers Bokklubbar.

Ibland promenerar jag från Tekniska högskolan till Sveavägen där Bonniers ligger. I lugn och ro går jag där och funderar på hur jag till exempel ska formge en presentation i Bokspegeln. Det är ofta då jag kommer på någon ny kreativ lösning eller idé. Det är vad jag kallar arbetsglädje och vardagslycka – att få jobba med det jag är intresserad av och tycker om – form och böcker.

Sen jag var liten har jag skapat och målat. Allt från konstverk av trädgrenar och stenar till målningar på konstskolan.

Sen jag var liten har jag läst böcker – många böcker. Jag har högvis med böcker hemma och hur jag än sorterar och ger bort – så blir det alltid nya högar med böcker på golvet eller sängbordet.

Jag läser gärna fängslande historiska romaner av författare som till exempel: Maria Gustavsdotter, Isabel Allende, Tamara McKinley, Anthony Doerr och Elizabeth Gilbert.

Nu under juldagarna sträckläste jag Tamara McKinleys släktsaga och trilogi om nybyggarna i Australien som börjar år 1768. Bra underhållning samtidigt som det är en lektion i Australiens historia. Som Tamara skriver i inledningen till Landet bortom haven; ”Det här är en roman och bör inte betraktas som något annat, men jag har ändå försökt beskriva upptäckten av Australien så historiskt riktigt som möjlig.” Härlig historisk läsning!

Böcker som engagerar och berör, intresserar mig nästan mest. Några författare som kan få mig att känna både glädje och sorg är  Joyce Carol Oates, Elena Ferrante, Khaled Hosseini, Anna Gavalda, Donna Tart och Åsne Seierstad.

Mina två absoluta favoritböcker, fortfarande, som jag gärna kan läsa om och om igen är Skära för sten av Abraham Verghese och Tillsammans är vi mindre ensamma av Anna Gavalda.

Vilka är dina favoritböcker?

Läs mer
 0

Årets bästa bok?

2017-01-03T10:13:15+00:00 Av |

Nu i januari börjar arbetet med att nominera Årets Bok 2017 för oss bokklubbsredaktörer. Men självklart har vi redan tänkt massor på vilka böcker som är våra personliga favoriter, och jag skulle vilja tipsa om en av dem. Ett litet liv av Hanya Yanagihara påminner om Donna Tartts Steglitsan eftersom båda till stor del utspelar sig i New York och tar dig med in i en värld befolkad av personer som känns lika levande som om du mött dem i verkligheten.

Låt dig inte skrämmas av omslaget. Du kommer förstå det när du läser.

I Ett litet liv får du träffa den godhjärtade och vackra skådespelaren Willem, den egoistiska konstnären JB som målar av sina vänner i hemlighet, den osäkra arkitekten Malcolm och så Jude. Älskansvärda Jude som har varit med om något så fasansfullt i sin barndom att han kanske inte kan leva med det.

Det romanen tycks fråga är: Hur mycket ondska tål en människa utan att gå under? Spelar det någon roll om resten av livet blir en succé med karriär, drömmar som slår in och den sorts kärlek som de flesta av oss bara kan drömma om? Vi får inget entydigt svar. Det vi istället får är en känslomässig dal-och-berg-bana som levererar en av årets starkaste läsupplevelser. Bered dig på att få uppleva både den vackraste godhet och vänskap (som kommer få dig att gråta för att det är så fint och för att du blir lycklig av tanken på att det finns sådana människor) och mörkaste ondska (som kommer få dig att gråta för att det är så hemskt och för att du blir arg över att det får finnas sådana människor). Jag kan inte tänka mig en bättre bok att börja det nya året med!

 

 

Läs mer
 0

Helena – det här är jag

2017-01-02T15:08:52+00:00 Av |

”Säg mig vilken din bästa bok är, och jag ska säga dig vem du är.” Den tanken kan dyka upp i mitt huvud när jag möter nya människor. När de får höra vad jag jobbar med är det ofta som att öppna en dörr. Många vill prata om böcker och berättar gärna vad de själva tycker om att läsa. Men tänk om de visste hur mycket de avslöjar genom sin boksmak! För i mina ögon är det ett betydligt säkrare sätt att pejla in en människas personlighet än, låt oss säga, stjärntecken.

Ta till exempel en person (oftast man) som bara läser hårdkokta deckare och allt av Jan Guillou och Leif G.W. Persson. Jag skulle sätta honom i facket ”karlakarl”. Eller en person (ofta kvinna) som älskar till exempel Jan-Philipp Sendkers eller Nora Roberts romaner. Jag skulle tro att hon gillar att drömma sig bort.

Nu tänker du kanske att det är fördomsfullt, och det har du helt rätt i. För boksmak säger såklart inte allt om en person, den ger bara en hint, och ibland handlar det nog mer om vem vi vill vara än den vi verkligen är. Jag har mött boksnobbar som bara verkar vilja skapa ett personligt varumärke genom att droppa namnen på obskyra ryska poeter.

Vad läser jag då – och vad säger det om mig? Till att börja med kan man misstänka att jag är lite sexistisk, för när jag väljer själv så läser jag helst böcker av kvinnliga författare. I mina bokhögar finns böcker av bland andra Barbara Voors, Tove Jansson, Märta Tikkanen, Siri Hustvedt, Anna Gavalda, Donna Tartt och Elena Ferrante.

Vid en närmare inspektion av min bokhylla skulle du nog också börja ana att jag vill bli berörd. Antingen av berättelser som får tårarna att rinna, som Ett litet liv av Hanya Yanagihara, eller av böcker som gör så att tankarna spinner loss, som Therese Bohmans Aftonland och Lina Wolffs De polyglotta älskarna. Jag går också igång på snyggt formulerade meningar som ger rysningar av välbehag (Donna Tartt är bra på det), och jag säger aldrig nej till en riktigt god läsupplevelse, som Elena Ferrantes Neapel-serie.

Nu vet du lite mer om mig. Jag kan också berätta att jag är redaktionsansvarig för Månadens Bok, vilket jag tror är ett av världens roligaste jobb. När jag inte läser eller skriver så älskar jag att resa (snart bär det av till Kalifornien), träffa nära och kära eller gosa med min katt Saga, som självklart heter så för att jag gillar sagor.

Berätta gärna vad du själv läser!

Läs mer
 0

Seven down, five to go!

2017-01-03T12:01:38+00:00 Av |

När mina kollegor a.k.a. Årets Bok-juryn presenterade de tolv nominerade böckerna till Årets Bok 2016 i maj så kändes det som den självklara listan med böcker som skulle läsas under året och jag startade på en gång.

Först ut blev Gånglåt av Elin Olofsson som i slutet av 2016 visat sig vara en av de bästa böckerna jag läst i år och i Årets Bok-omröstningen landade den på en tredjeplats. Sen fortsatte jag att beta av dem en efter en.
Snövit ska dö – gillade väldigt mycket! En deckare som skiljer sig från många deckare jag läst tidigare.
Arvet efter dig – varm och kärleksfull. Helt klart läsvärd, men jag tyckte kanske inte att den riktigt nådde samma höjder som sin föregångare Livet efter dig.
Det är något som inte stämmer – boken som slutligen kammade hem första platsen, vilket jag förstår. En gripande och känslosam berättelse och har man varit med om liknande saker som bokens huvudperson så förstår jag verkligen att boken berör.
Simma med de drunknade – stundtals väldigt spännande och stundtals lite halvseg, tycker jag. Men i slutändan landade den på betyget ”Läsvärd” trots allt.
Ljuset vi inte ser – otroligt bra och gripande historia och denna landade nog precis under gränsen för att vara bland det bästa jag läst under året.
Min fantastiska väninnna – precis som så många andra så älskar jag den här boken och det var också den som gjorde att jag för ett tag tappade fokus från att läsa mig igenom alla tolv nominerade böcker. Jag var ju tvungen att läsa fortsättningen Hennes nya namn asap (ja, den var lika bra).

Ett gäng andra böcker har sedan smugit sig in mellan de Årets Bok-nominerade böckerna och den som minns inläggsrubriken här ovan kan alltså konstatera att jag totalt läst sju av de tolv nominerade. Men innan nomineringarna till Årets Bok 2017 tillkännages i slutet av april så tänker jag att jag faktiskt ska ha slutfört alla tolv från 2016. Började på Stora små lögner härom dagen, och trots att jag bara kommit 87 sidor i den så kan jag redan konstatera att den verkar väldigt lovande.

Återkommer med slutgiltigt utlåtande så snart jag är klart. 🙂

 

Läs mer
 0
Copyright 2015 Bonnier | All Rights Reserved